Huskies!

Alfa (Siberian, 2011)

Saga (Alaskan, 2009)

Dorakk (Siberian, 2011)

Sanna (Siberian, 2009)

Yiska (Siberian, 2007)

Grim (Siberian, 2003)

Kodiak (Alaskan, 2010)

Nova (Alaskan, 2010)

Yas (Siberian, 2007)

Ziggy (Siberian, 2013)

Skorpa (Siberian, 2001)

Tug (Siberian, 2008)

Molly (Alaskan, 2009)

Bowie (Alaskan, 2009)

DeeDee (Alaskan, 2009)

Om hundarna, hundspann och vår verksamhet Hike Huskytours är en liten slädhundskennel med Alaskan- och Siberian Huskies. Vi valde att driva en verksamhet med relativt få hundar för att kunna behålla en nära kontakt med både våra hundar och gäster. Vårt syfte är att erbjuda hundspannsarrangemang så att vi kan dela av det vi brinner för: vår kärlek och passion till både polarhundar och hundspann med så många själar som möjligt. Företaget drivs ”vid sidan av” bara att få ekonomin täckande räcker för våran del. Med andra ord: hundarna ska själv jobba ihop pengarna som går åt. Spargrisen fylls under vintersäsongen och för en viss del under sommaren och ska hålla året ut. Då är maten givetvis en kostnad som man ska räkna med året runt. Våra vovvar får dagligen torrfoder (Tello), kött (Priima mush/ Fodax) och lax. Resten av inkomsterna går bl.a. till försäkringar, veterinären, utrustning, slädar och hundgårdarna som är i ett ständigt behov av renovering/anpassning.

Hundarna och rasen Antalet hundar hos Hike Huskytours varierar naturligtvis. I flocken finns ett fåtal pensionärer som får vara kvar hos oss så länge de mår bra både fysiskt och mentalt. Vi försöker sträva efter att ha ett gäng på ca. 18 - 20 arbetande hundar varje vintersäsong. Hos oss finns det hundar av två olika raser: Siberian Husky och Alaska Husky. Siberian Huskyn …är en hund som avlats för att springa långa sträckor med lätt last. Den har en mycket, mycket tät päls som gör att den klarar av kylan och väta bra. Med sin vikt på mellan ca. 18-25 kilo är Siberian Husky den minsta bland alla erkända polarhundraser. Rasen har hög arbetsmoral, stor flockinstinkt och vänligt temperament. Den är mjuk, livlig, utåtriktad och uppmärksam. Flockinstinkten gör att en Siberian Husky inte trivs ensam, det bör finnas en kompis, helst en hund av polarhundrasen den också. Nomadfolken i norra Sibirien var helt beroende av denna typ av hund för sin överlevnad. Rasens ursprungliga funktion är att spänd för släde förflytta lätt last i måttlig hastighet över stora avstånd. Senare började man använda rasen vid draghundstävlingar då man upptäckte dess snabbhet. En Siberian Husky är kärvänlig, behaglig men också livlig och utåtriktad. De är avlade för att arbeta i flock och de har ett väl utvecklat kroppsspråk med tydliga färgmarkeringar för deras signaler skall vara lättlästa. Men trots sitt vänliga lynne är Siberian Huskyn ingen vanlig sällskapshund. Det är en ras med starka, ursprungliga jaktinstinkter. Den upplever oftast alla djur som intressanta byten och det finns åtskilliga exempel på hundar som rivit både får, getter, höns, kaniner och katter. Det är alltså hundar som sällan kan vara lösa utomhus. På ett lydnadsprov eller dressyrtävling är rasen inte särskilt passande, men som draghund har den mycket att ge. Den stoppar fysiskt och psykiskt för mycket hårda strapatser både under vildmarksturer och i tävlingsspåret Siberian Huskyn är en typisk utomhushund och liksom andra polarspetsar klarar den sträng kyla mycket bra. Man kan själv välja om man vill låta sin hund sova inne eller ute året runt. Men tänk på att en hund som tillbringar största delen av sin tid inomhus inte utvecklar sin päls naturligt. Den kan alltså inte plötsligt ligga ute i snön i sträng kyla. Normalt fäller en siberian husky enorma mängder av sin ulliga päls på våren och hösten, men många "inomhushundar" verkar fälla betydligt oftare. Vi brukar säga så här: en husky fäller två gånger om året och varje gång tar ungefär 6 månader! (källor: Wikapedia, SKK, Pedigree, SPHK, mm) Alaskan huskyn …har sitt ursprung i indianernas avel för att få fram bra slädhundar. Man använde sig av alla bra draghundar i aveln, utan hänsyn till ras och därmed uppstod Alaskan Huskyn. Hunden kan se ut i princip hur som helst och är i första hand en hund för den som har ambitioner att tävla. De kan ha både blåa och bruna ögon. Beroende på vilken disciplin man är intresserad av finns olika typer. Ursprungligen har Alaskan Husky varit en långdistanshund likt Siberian Huskyn. Sen 40-talet har man dock avlat på typer med Greyhound (och ibland andra vinthundar) i blodet, vilket har gett mer högresta hundar som man ofta tävlat med i kortare discipliner men det är inte heller ovanligt att man avlat in en del vinthund i hundar för längre discipliner. För längre tävlingar handlar det dock ofta om hundar med en mindre andel vinthund och en större andel polarhund, då egenskaper som päls och köldtålighet är viktiga då, vilket inte gör sig gällande under kortare lopp. Man har även använd olika fågelhundar i aveln, då oftast Vorsteh och Pointer. Dessa hundar brukar man se på som smartare än spets- och vinthundskorsningar, och används gärna främst i spannet på grund av intelligensen. Vissa uppfödare nöjer sig dock inte med fågelhundarnas intelligens och i vissa Alaskan Huskies kan man även spåra vallhundsblod, till exempel Border Collie. Generellt är Alaskan Huskyn mer högbent än Siberian Huskyn och gärna lite större, den har bra päls men oftast lite mindre än de renrasiga polarhundarna, de har ibland mindre jaktinstinkt än de andra polarhundarna, de är generellt vänliga och lätthanterliga hundar och passar alla friluftslivinriktade människor. Aveln har riktats åt olika håll beroende på vilka kvaliteter man velat ha. Rasen kan alltså variera i både utseende och temperament men det som skall känneteckna dem alla är att de skall älska att dra! Med sitt arv som en hårt arbetande slädhund, är Alaskan Husky intelligent och lätt att träna med positiv förstärkning tekniker såsom beröm, lek och mat belöningar men gillar ändå att göra saker på sitt eget sätt. Som sällskapshund funkar det, jämfört med t.ex. en Siberian Husky, oftast mycket bättre med en Alaskan Husky eftersom en del av hans gener härstämmer av mer vanliga hundraser. Det finns t.ex. en hel del Alaskan Huskies som kan vara lös utomhus och kommer på inkallning, vilket sällan funkar hos erkända polarhundraser. En Alaskan Husky vill helst vara och bo tillsammans med sin husse/matte/familj. Lämnar man hunden utomhus i hundgården utan kompis och mänsklig sällskap kommer hans skällande och ylande bli det minsta av dina problem! Precis liksom andra polarhundraser är han en skicklig rymlingsartist och älskar han att gräva. Det betyder att man ska begränsa honom till en gård med ett staket som inte kan grävas under eller hoppa över. Ett elektroniskt staket som grävs ner i marken stoppar inte en Alaskan Husky om han verkligen vill ut. (källor: Wikapedia, Vetstreet.com, mm)